Esport: 50 mil mellan divan och kärleken

Visst är klivet mellan att älska något och orka något ganska stort om man tänker efter? Det är inte att du inte orkar älska något, det är att du ska älska att orka något som är stoppklossen. I denna krönika kan ni läsa skildringen mellan dessa två delar inom vår e-sport.

När det blev allmän kännedom att WCG kvalen ska gå av stapeln i samband och under Dreamhack Artic i Skellefteå så blev det som sig bör en hel del reaktioner. En av många reaktioner fick jag personligen uppmärksamma på IRC - vilket faktiskt fick mig att fundera. Här är en del ur konversationen som ägde rum.

(22:57:26) › .....: ärligt
(22:57:32) › WCG|Traxxie|ELC: mm
(22:57:35) › .....: wcg i norrland
(22:57:38) › .......: kommer inte hålla
(22:57:43) › ........: kör inferno online lr nått
(22:57:44) › ........: istället

Jag förstår detta. Efter lite feedback kommer följande:

(23:11:00) › ....: jag kan tala för åtminstone alla wc3 spelare som spelar på proffesionell nivå
(23:11:08) › ......: och säga att det kommer bli en extrem omväg
(23:11:12) › .......: att åka över 50 mil
(23:11:17) › ..........: och ta med sig sin egen dator oxå
(23:11:25) › ........: vilket dom aldrig har behövs göra

Jag hyser stor respekt för människor som rakryggat kan förmedla en sådan åsikt rakt till mig. Men hans tankar fick mig som sagt att rejält börja fundera. Folk åker land och rike runt dagligen för att utöva det dom älskar mest i hela världen, ofta deras levebröd men även passion - varför är e-sportare ett undantag?

- "och ta med sig egen dator oxå, vilket dom aldrig behövt göra " Med risk för att låta sarkastisk - inte mot personen som delgav åsikten mot alla er spelare som känner att detta är en ansträngning, "BUHU, cry me a fu**ing river" - detta är ingen liten lek där folk på skoj sitter och spelar ett datorspel för att sedan vinna pengar. Detta är en sport som man själv har valt att utöva, detta är en passion som har drivit människor till att tävla och fortsätta spela - därför så finns det ingen som helst anledning till att gnälla eller ens yppa ett ord om långa avstånd.

Betraktar man som progamer sitt spelande som ett seriöst yrke, betraktar man e-sport helhjärtat som en sport - så utgår man också från de förutsättningarna som finns. Oavsett sport, oavsett om det gäller att åka 50 mil för att träna såväl som tävla eller om det gäller att ta med sig sitt tävlingsredskap - sin dator, så åker man likt fan för att man älskar och har en passion för det man gör. Har man ett problem med att det är 50 mil mellan sig själv och det man förhoppningsvis fortfarande älskar och det man förhoppningsvis fortfarande har en passion för - så behöver man inte åka alls.

Tror ni att fotbollsspelares tröjor tar sig till matchen på en bortaplan per automatik? - GAIS fick på bortaplan spela i Hammarbys tröjor för att deras egna matchtröjor inte anlände i tid till matchstart. Tror ni att crossåkare med crew slipper släpa de olika tävlings-crossarna land och rike runt? Med handen på hjärtat. Vad är det som skiljer, en tröja, en cross och en dator åt- om man brinner för det man verkligen älskar och gör? Dedikation och hängivenhet? - bortskämdhet och lathet? Det sistnämnda i mina ögon om man finner några skillnader mellan dessa saker. Vad är 50 mil när hela världen annars lockar, tilltalar och dessutom alldeles utmärkt går att åka runt annars Jag är av den åsikten att det är okej att slippa bära med sig sin tävlingsutrustning när det gäller utomlandsresor - sedan är det en bonus om man slipper ta med sig sin tävlingsutrustning till evenemang i Sverige eller norden.

Lata skeptiker som inte delar mina åsikter finns det säkert och oavsett om det är spelarna själva eller om det är turneringorganisationerna som ligger till grund för den allmänna bortskämdheten som råder - så behövs det åtgärdas. Detta är inte Hollywood, era morsor jobbar inte här utan detta är ett krig. Ett kallblodigt krig om vem som vinner och vem som förlorar - detta är framtidens sport och framförallt så är det från början självvalt.