Krönika: Nätmobbning

Mobbning blir bara ett större och större problem i dagens samhälle, inte bara fysisk utan också på nätet och över telefon. Detta är något som jag reagerar starkt på och brinner för att motarbeta. Därför har jag skrivit denna krönika, för att försöka få er att öppna ögonen och hjälpa till att motverka denna spridande trakassering.

Eftersom att jag är rookie inom gaming och e-sport har jag suttit och kollat runt lite på diverse sidor om just detta. Hamnade till slut på Fragbites forum, tänkte att där måste det ju finnas ganska mycket information och lite vad som helst och från de flesta synvinklar. Om jag hittade informationen jag sökte? Det kan jag nog inte riktigt säga, däremot så satt jag som fastklistrad mot skärmen och scrollern i X antal timmar, vilken sandlåda!

Det smutskastades både åt höger och åt vänster, om pettitesser. Jag vet inte hur många trådar som handlade om att förnedra och förtrycka skribenter från andra sidor. Det handlade allt om stavfel, meningsbyggnadsfel och mindre uppskattat nyhetsvärde, och tråd-deltagarna var uppdelade fifhtyfifhty smutskasta/försvara. De som försvarade menade på att det är mänskligt att fela, att artikeln inte var något att bry sig om ifall man inte gillade den osv. De som smutskastade däremot tog till hela det svenska vokabuläret och några andra byråkratiska slagdängor för att få fram hur inkompetent och dålig skribenten var, det var hånskratt och helt klart ofredande och hotelser med i bild.

Smutskastarna menade på att de själva skulle göra jobbet hundra gånger bättre och förstod för allt i världen inte hur dessa människor kunde ha den position de hade. Det är här jag reagerar, om du nu är Guds barn, gör det själv då! Det absolut värsta jag vet är smutskastning bakom anonymitet, bakom en dataskärm i hemmets trygga vrå har vi människor en tendens att bli vädligt stora, tuffa och kaxiga.

Denna anonyma kaxighet gör mig förbannad! För jag kan garantera att majoriteten aldrig skulle kunna säga det de säger bakom skärmen i verkligheten, face to face till den person inläggen är ämnade. Ja, jag kan tända till, och skriva vad jag tycker, ibland med lite för grova ord. Jag gör det bakom dataskärmen där ingen kommer åt mig, men skillnaden här är att jag står för det om personen i fråga skulle konfrontera mig. Jag skulle lika gärna nu på en gång skriva ut fullständigt namn, adress och telefonnummer till både mobil, hem, jobb och skola. Det gör mig absolut ingenting, om det inte hade varit för den absolut påtagligt arroganta och fega mentalitet dagens samhälle har. Jag har nämligen ingen lust att folk ska ringa till mig i tid och otid för att lägga på när jag svarar. Jag kan ta att människor ringer upp och skriker och kastar skit på mig, men då vill jag ha namn och nummer, inga jävla doldisar här inte.

För att gå tillbaka till där jag började, forum och dess anhängare. Det som syns på skärmen framför mig är direkt mobbning. Och det är sjukt, detta sker inte bara på Fragbites forum, utan på bloggar, MSN, bilddagboken, helgon, lunarstorm och alla andra communitys i den gigantiska cybervärlden. Och varför har mobbingen hamnat här? Jo, därför att du kan vara anonym, du behöver inte ens skriva ut var du bor.

Det är klart att det är så fruktansvärt mycket lättare att nedvärdera, trakassera, spotta på och bryta ner en person när du slipper se dennes reaktioner, och denna person som sitter på andra sidan skärmen och får se dessa ord behöver inte ens veta vem du är. Ja, okej, du kan backtracka IP-nummer. Men då finns det ju något så fint som WLAN, och allra helst oskyddade WLAN. Med oskyddade WLAN är det ingen som ser att det är just du som sitter och där och bryter mot alla mänskliga normer, för IP-nummret denna stackars mottagare av dina glåpord backtrackar är inte ditt. Sen vet jag att det finns riktigt riktiga nördar som kan får fram rätt person iallafall. Men en vanlig dödlig, som jag själv till exempel, vet bara hur man får fram IP-nummret, och detta kan vara som vilken död gränd som helst. Som att leta efter ett guldkorn i Sahara.

Vad jag egentligen vill komma fram till är att vi människor måste ta oss i kragen och sluta vara sådana fega as! Vill vi ha någonting sagt, då säger vi det. Vi kan säga det bakom ett nick på ett forum, i bloggen, i ett SMS eller på bilddagboken. Klart att vi kan det, men då ska vi också kunna stå för det och vi ska inte gömma oss bakom ett nick.

På alla presentationer står det vad jag heter, inte fullständiga namn, med det står vem jag är. Skulle jag träffa personen jag har uttalat min åsikt om har jag inga som helst problem med att säga samma sak i dennes ansikte. Därmed inte sagt att jag helst undviker konfrontationen, men kommer den har jag bara mig själv att skylla och det är bara att stå upp för mig själv. För det värsta som finns är människor som inte kan stå för sin sak, en annan fruktansvärt irriterande grej är människor som inte kan argumentera för sin sak – men det får blir ett annat inlägg.

Jag ber er bara att tänka på vad det är ni kläcker ur er bakom era skyddade identiteter, för det är småaktigt, men bekvämt, att gömma sig bakom något fiktivt. Hjälp till att stoppa mobbningen på nätet, lätt som grov mobbning, för någonstans är det någon stackars krake som får ta skiten. Och det är inte shysst, konstruktiv kritik – varsågoda, men inte mobbning!