Åt samma håll men på olika sätt

Det är fascinerande egentligen, hur en grupp människor med samma vilja ändå lyckas att motarbeta varandra och slita åt olika håll när det är samma definierade mål alla ändå uttalar en önskan om att nå i slutändan. E-sportens väg framåt, det finns nog inget mer urtvättat men ändå relevantare ämne just nu. Det pratas hej vilt om att sätta en standard, hur organisationer kan förbättra sina arbeten och hur spelare kan sluta hoppa från klan till klan och hur olika media inom sfären borde och kan agera – dock pratas det enligt mig alldeles för lite om arbetet som faktiskt redan sker här och nu, och när väl personer som sitter med förändringens makt väljer att ta till orda så sker den diskussionen bakom lykta dörrar.

Ett praktexemplar, ett par av mina kollegor blev inbjudna till e-sport forum 2009. För er som inte känner till begreppet så är syftet med detta forum att leda en diskussion som i sin tur ska generera ett slags styrdokument för hur vi med samlade krafter kan föra svensk e-sport framåt. Bakom detta finns en organisation som heter svenska e-sport förening vars syften grundläggande är goda och välmenande.

Styrdokument – ett bra jävla tråkigt ord men kanske nödvändigt, ett bra initiativ – men vad händer? Jo en handfull människor som någon anser sakkunniga bjuds in för att diskutera andras intressen och för en del framtid. Är det rättvist? För att försvara det hela lite så är det värt att tillägga att det fanns en möjlighet att bjuda med personer på sin egen inbjudan, personer som inte redan stod på gästlistan. Men någonstans kändes det som att eventuella andra-hands gäster också var tvungna att bli godkända och på frågan om detta är okej så är svaret för min del i alla fall – nej.

Syftet var som sagt gott och en del av frågorna som stod på agendan var kanske relevanta så hatten av för en del av människorna bakom projektet, men den som kom fram till att göra det hela till något invite-vip-jippo borde kliva ner från piedestalen och se sig om lite. Man behöver inte ha fem-tio år på nacken inom branschen för att kunna ha vettiga åsikter. Men att man ska behöva känna någon ”uppsatt” för att kanske få chansen att yttra åsikterna i rum där folk/folket som har makten till förändring sitter och lyssnar är ju bara ledsamt faktiskt.

Jag är bara coach här på Netcrash, jag dagdriver, idlar i deras något udda staffkanal på IRC och suktar knappast efter någon inbjudan om det är det ni tror, hade nog inte orkat åka till Uppsala för att gå på det i alla fall. Jag skriver nog mest för att ventilera lite tankar runt detta och kanske någon av er har lust att komma med kloka åsikter (vilket ni brukar göra) om hur man på ett demokratiskt sätt kan lösa denna fråga – jag menar målet är redan klart, att utveckla svensk e-sport och föra den framåt, frågan är bara hur man gör det så demokratiskt som möjligt.

Måste även säga att e-sport forum hade säkert fungerat om gränserna mellan ”vi och dem” hade smält samman och blivit till ett gemensamt ”vi” istället. Att stifta ett förbund är aldrig enkelt men lyckas Sveriges regering göra demokratiska folkomröstningar så kan nog även ett förbund med moralens självutnämnda vid styret göra samma sak fast i e-sport sfären.

Här kan du läsa mer om "Svenska E-Sportföreningen".